Samuel: Äventyr på Zanzibar

ANKOMSTEN TILL ZANZIBAR, TANZANIA
Vår chaufför mötte oss mitt i vimlet. Hur han lyckades hitta oss bland alla resenärer förblir ett mysterium. Kön var lång men Safariresor-teamet såg till att vi hamnade först i kön för att få gå i land på Zanzibar. I bilen väntade ett par flaskor med svalkande vatten och handdukar för att torka av svetten i ansiktet. Vi var helt enkelt redo för bilfärden till hotellet. Även om jag älskar kulturen och viben i luften på en av Östafrikas mest exotiska öar, Zanzibar, var det skönt att få lite gräddfil sista biten på resande fot.

Resan på småvägarna tvärsöver ön till den nordöstra sidan gick smidigt. Jag ställde som alltid mina tusen frågor om allt mellan himmel och jord till vår chaufför, och han berättade med inlevelse om livet på ön. Vi hann täcka det mesta. Allt från vilka de vanligaste frukterna är, vad folk sysselsätter sig med, och kanske viktigast, vilken som är hans favoritplats. På öarna som tillsammans utgör det vi kallar Zanzibar, bor över 500 000 människor.

Sextio minuter senare lutade vi oss tillbaka i stora vita fåtöljer med ananasjuice i handen, medan vårt hotellrum förbereddes. Där satt vi bland alla färgglada kuddar i kitengemönster på Mapenzi Diamond Hotel och mådde bra medan Hillary presenterade faciliteterna och gav oss all info vi behövde. Plötsligt slängde en mycket späd, ung dam upp min gigantiska resväska på huvudet, som om den vore tom, och vi begav oss mot vårt rum.

PARADISHOTELLET PÅ ZANZIBAR
Vi fick syn på vårt hotellrum på håll och slogs av känslan att här kommer vi trivas gott. En charmig hydda på stranden vid havet. Kan det bli bättre? Utanför dörren, en alldeles egen terrass att ta det lugnt och filosofera på medan solen går upp, innan man smiter ner på frukost. Hydda till det yttre, men modernt hotellrum till det inre. Om än rummets inredning var minimalistisk hade allt förberetts med finess, precis som vi svenskar älskar det. Det fräscha badrummet hade dubbel uppsättning av både duschar och handfat. Perfekt för den romantiska parresan eller för familjen med många som behöver få plats samtidigt. Runt om hade hotellrummet dekorerats med blomblad i vackra formationer, som gjorde det där lilla extra.

Innan middagen serverades hann vi dyka ner i poolen ett par gånger för att svalka oss i den exotiska värmen. Det var lite som att bada i ett vykort, omgivna av palmer, strand, hav och för oss nya växter. Det är inte en överdrift att kalla vår omgivning för ett paradis.  

Även mitt under högsäsongen finns det ett lugn och en stillhet på hotellet. Det finns massor med ytor där man kan koppla av och bara njuta. Min favorit var de stora sängarna med myggnät upphängda som en sänghimmel. Där låg jag och bläddrade i en bok medan en sval bris från havet svalkad skönt. I takt med att kvällen smög sig på, tittade även myggen fram, men då var det bara att vika ner sänghimlen och säga god natt till de små (o)djuren.

SANDEN OCH STRANDEN PÅ ZANZIBAR VILL MAN INTE MISSA
Innan frukost smet jag ner till stranden för en liten löptur. Stranden kändes oändligt lång, och var fylld av människor som säljer smycken, skålar och allt man kan tänka sig. Rödklädda massajer strosade runt och försökte såklart fånga min uppmärksamhet. Jag fullkomligt älskade de där strandturerna, för några minuter kopplar man bort allt annat och springer bort både stress och press.

Under loppet av en dag förändras stranden på östra sidan av Zanzibar mycket. Hela förmiddagen drar sig vattnet längre och längre ut mot horisonten. Då kan man vandra en bra bit ut på havsbotten och utforska revet, hitta snäckor, se sjöstjärnor och Nemo-fiskar. De hjälpsamma massajerna ville följa oss ut och guida oss på vår upptäcktsfärd. Längst ute vid havskanten passade vi också på att ta ett svalkande dopp innan vi vandrade tillbaka till land igen. Framåt kvällen dras vattnet tillbaka in mot land och kommer oss ända in på hyddkanten. Då är det perfekt att ligga och vila under en palm på hotellets egen strand. Försjunka i en kriminalare med en svalkande drink i handen.

SPICE TOUR OCH BESÖK I STONE TOWN PÅ ZANZIBAR
En av höjdpunkterna som jag verkligen såg framemot på resan var vår inbokade Spice Tour. Det visade sig att flera av kryddorna vi har hemma i våra svenska kök kommer från just Zanzibar. Vår guide mötte oss vid hotellet och vi hoppade in i bilen för att åka till farmarkommuniteten ”Big body with tatata spice farm”. Vår guide och killarna och tjejerna som fanns på plats under kryddvandringen var enormt kunniga. Vi fick både titta, smaka och lukta på alla de lokalt odlade frukterna och kryddorna. Kanske hör det till allmänbildningen, men för mig var det en fullständig nyhet att vaniljväxter är parasitväxter som kräver stora områden för att kunna växa och ge oss vårt kära vaniljsocker. Detta och mycket mer fick vi upptäcka och se under turen.

En av grabbarna som jobbade vid farmen visade oss hur man klättrade upp i en kokospalm. Det såg både roligt och lätt ut, och Petter var inte sen med att göra ett försök. Han var duktig och kom säkert upp hela 40 centimeter utan problem. Till hans försvar var palmen rätt fuktig och blöt.

Efter att ha vandrat runt ett par timmar i de grönskande landskapen var det dags att möta motsatsen i berömda Stone Town. En till ytan liten stad med mycket historik. Under stadens mörkaste tidsepok var den en knutpunkt för människohandel och slaveri. Men staden har också länge varit en central mötesplats för handel med kryddor och grödor. Hit har sjöfarare från hela världen hittat.

Att Stone Town har influenser från hela världen, märks också i arkitekturen. Araber, européer, perser, och indier har varit delaktiga i konstruktionen av de byggnader som står där idag. Staden i sig kanske inte är så extraordinär, men dess historia är omtumlande. Att få höra berättelser om det som skett där, om människoöden som utspelat sig bland de smala gränderna, gjorde besöket intressant och spännande men också bitvis bedrövande.

I Stone Town åt vi dessutom lunch, besökte matmarknader och butiker för de perfekta östafrikanska presenterna till nära och kära där hemma.

JUST RELAX PÅ PARADISÖN ZANZIBAR 
Till en början var försäljarna ganska intensiva på vår strand, men några dagar in i vår vistelse, på Mapenzi beach på ön Zanzibars nordöstra kust, blev försäljarna lugna och behagliga. Det var som att vi och allt runtomkring oss kom in i ett skönt lunk, eller som Timon och Pumba skulle sagt det: hakuna matata. Kanske var det den avslappnande massagen på spaet eller promenaderna på stranden som gjorde den verkliga skillnaden.

Efter ett lite för intensivt besök av solguden under vår upptäcktsfärd ute på revet dagen innan passade jag på att njuta av Zanzibars skugga i min stora hotellsäng. Lite läsning, filmtittande och en och annan tupplur var precis vad jag längtade efter. På eftermiddagen vaknade jag upp till trumspel och sång när restaurangens personal välkomnade oss till kvällens middag. För mig som är vegetarian fanns det ett så stort urval av rätter att det nästan var lite svårt att välja. För köttälskarna fanns också en uppsjö av alternativ, och varje dag var det nyheter framdukade för alla preferenser och smaklökar att smaka och smaska på.

FISKELYCKA PÅ ZANZIBAR
Dagen var äntligen här då vi skulle utforska havets djup lite mer. Petter var lyrisk, och min fru Hanna såg med skräckblandad förtjusning framemot båt- och snorkelturen. Vi lättade ankare bara en kort biltur från hotellet. Den grönvitrandiga tältduken över den lilla båten gav oss skuggan vi behövde för att överleva på de sju haven. Solen stod högt när vi nådde det första stoppet strax utanför den lilla ön Mneba Island, det var inte alls svårt att hoppa i det klara turkosa vattnet. Jag har alltid haft problem med att få ut vattnet ur min snorkel efter att jag dykt ner under ytan. Men just denna snorkeltur visade sig vara tillfället då jag äntligen skulle få koll på läget. Jag har nog aldrig varit ett vattendjur, då jag både rör mig klumpigt och långsamt i vattnet. Men även jag tappade uppfattningen om tid och rum där, under vattenytan. Plötsligt var jag och mina stora blåa simfötter en del av ett gigantiskt fiskstim, som verkade helt obrydda om mig, det nya tillskottet i stimmet.

Efter att jag simmat ifrån vår guide otaliga gånger (av misstag) var det dags för en paus uppe i båten. Kaptenen och hans hopp i land-kalle hade förberett ett stort fat med mango, ananas, vattenmeloner och de godaste bananer jag någonsin ätit. Där satt vi med fötterna över relingen och smaskade under dykningens fruktstund. Vi skulle snart åka vidare för mer utforskande, simmande och hade vi tur skulle vi kanske även stöta på en delfin eller två.

Vi hade verkligen fiskelycka denna soliga dag i den indiska oceanen vid Zanzibars kust. Och lite extra lycklig var jag som äntligen förstått hur jag ska hantera snorkeln och cyklopet. Hemkomna till vårt hotell var vi fyllda av så mycket fantastiska intryck. Vi drömde om korallrev och fiskar.

JUL OCH NYTT ÅR PÅ ZANZIBAR
På nyårsafton ställdes det till med ett hejdundrande beach party nere på stranden med uppvisningar av akrobater, massajer och lokala toner av trummor och sång. Hela nyårsdagen däremot, varvades mellan solstolarna vid poolen och ohälsosamt hög konsumtion av Netflix.

Jag startade mina nyårslöften tidigt i år och hade hunnit med ett par besök på det lilla gymmet och bränt fläsket på mina morgonturer på stranden innan det nya året startade. Nu är det bara att försätta de goda vanorna.

Firandet av det nya året passerade fort, plötsligt var det den andra januari. Personalen hade vid det här laget full koll på våra preferenser. För mig var det Krest Bitter Lemmon-läsken till lunchen och colan med lime till middagen. Men slutet på resan närmade sig, det var snart dags att säga hej då till paradiset, stränderna, poolen och den mysiga personalen.

Zanzibar tog ut det bästa ur Afrika. Att kalla det annat än ett paradis här på jorden vore ett tjänstefel. Jag ser redan framemot att hälsa på Tanzania, Zanzibar, massajerna och alla härliga människor igen.