Ett möte med vårt Kilimanjaro-team under pandemin

Många är ni som under Covid-19-året hört av er med frågor om både hur vi mår och hur det går för alla våra fantastiska guider och partners som tagit hand om er på plats nere i Afrika. Efter att rest genom halva den afrikanska kontinenten har Markus nu anlänt till Arusha i norra Tanzania, safari turismens huvudstad, men också bara ett stenkast från Afrikas högsta berg, Kilimanjaro. En region som helt enkelt livnär sig på turismen i ett land långt bort från stödpaket, permitteringar och A-kassa. Lite längre ned får ni läsa om Markus möte med vårt team på plats och några iakttagelser från de senaste veckorna. Men först kan det nog vara intressant med lite bakgrundsfakta kring Tanzania. 

Idag består hela 38% av Tanzanias landområde av skyddade naturområde, vilket är den största anledningen till att landet har lyckats bevara sin flora och fauna. Landet är världskänt för sitt rika djurliv, vackra natur och sin gästvänlighet. Landet kan stoltsera med 17 nationalparker, 29 viltreservat och 40 särskilt skyddade områden. Landets turistnäring stod före pandemin för 20% av landets BNP och försörjde ca 11% av landets befolkning.    

För oss på Safariresor är våra guider helt avgörande för att er upplevelse på plats, oavsett destination, ska bli något utöver det vanliga. Kvalitén på våra guider är därför det vi är mest stolta över och vi blir alltid lika glada och tacksamma när vi efter en genomförd resa får omdömen med högsta betyg för guiden under er resa. Och sällan är teamet på plats viktigare än vid våra Kilimanjarobestigningar. Att bestiga Kilimanjaro är en tuff utmaning och utan det jobb som guiderna och bärarna på plats lägger ner hade det varit en nästintill omöjlig uppgift för de flesta av oss. Under en bestigning i en grupp med 10 personer är det inte mindre än 47 servicepersoner med upp på berget: bärare, guider och kock. De ser till att era förutsättningar är de rätta, kontrollerar så att ni mår bra och sprider energi så att ni tillsammans ska nå Uhuru Peak, 5985 m ö h. 

Ett härligt möte i Arusha berättat av Markus:
Under vår resa genom Afrika har avsaknaden av turister varit mycket uppenbar: tomma boenden, stängda souvenirstånd och en längtan efter mer normala tider där turismen bidrar till den lokala ekonomin. På väg till Arusha i norra Tanzania började jag bäva för hur våra partners och deras personal faktiskt har det. När man pratar med dem på Skype är de duktiga på att hålla modet uppe, men hur skulle det faktiskt bli att möta dem? Med ett team på ibland nästan 50 personer vid en Kilimanjarobestigning, och där teamet i normala tider bestiger berget 1-2 gånger i månaden, är det svårt att förställa sig vad som händer när det nästan inte sker några bestigningar.

Efter att ha samtalat med vår partner på plats, Chris Njau som har huvudansvaret, bestämde vi oss för att samla de guider och bärare som tar hand om våra resenärer som bestiger Kilimanjaro. Mitt i denna tuffa tid som hela världen genomlider, och den tuffa situation som turismen står inför, måste vi våga tro på framtiden. Tillsammans pratade vi om känslan som kommer att infinna sig när folk får börja resa igen. Tidigare besteg våra guider och bärare Kilimanjaro flera gånger per månad, nu har det snart gått ett år sedan de flesta var uppe på berget och frasen "welcome to my office" har blivit ett minne blott. Vi pratade även om att ta hand om nära och kära, att göra rätt val och att odla sin karaktär. Tyvärr är alkoholism ett växande problem sedan pandemins utbrott. "Msikufe moyo": låt inte era hjärtan dö, ge inte upp, håll ut, det finns en framtid. Kilimanjaro står kvar. Kilimanjaro flyttar inte på sig. Gör vad du måste göra för att försörja dig och din familj, men glöm inte att drömma om att få stå på Uhuru Peak igen. 

Efter att vi ätit lite grillat kött delade vi ut nära 400 kg ris och bönor till vårt team. Bakari, en av våra bärare säger glatt: när jag kommer hem idag kommer det att kännas som när jag kommit hem från en bestigning, min fru och familj kommer vara stolta över mig när jag lämnar över riset. August (på bilden nedan), som är en av våra mest rutinerade guider, har de senaste månaderna sadlat om och säljer nu ris. Men han berättar också att det är svårt att få livet att gå ihop och att saknaden efter att ta hand om resenärer, som drömmer om att bestiga Kilimanjaro, är stor. 

När riset och bönorna var utdelade stannade alla kvar för att umgås och sjunga, sånger om att bestiga Kilimanjaro, sånger för att ingjuta hopp, sånger som alla våra resenärer får vara med och sjunga under en bestigning. Längtan om att få bestiga Kilimanjaro igen var påtaglig. August, vår duktige guide, var med ett stort leende på läpparna tydlig med att när ni är redo att bestiga Kilimanjaro igen, kommer han att vara där för att guida er upp.  

Efter mötet med vårt härliga team bestämde jag mig för att sätta ihop en bestigning för alla som längtar efter ett äventyr post covid-19. En resa för alla er som vill övervinna sig själva, för alla som vill ha något att träna inför och för alla som vill ha något att längta till. Jag följer själv med som reseledare. Förutom att tillsammans bestiga Kilimanjaro kommer vi göra hembesök hos några av våra guider och bärare. Vår bestigning kommer att bjuda på fantastiska upplevelser och bygga ett hopp för den framtid som förhoppningsvis inte är så långt borta. Läs mer om resan genom att klicka här. Drömmen om att få stå på Afrikas tak får vara ett ljus i denna tillsynes mörka tid. 

Jag hoppas ni är redo! Jag, August och resten av vårt team är redo!