Sydafrika och Victoriafallen - Bia Dahl

Reseberättelse - Bia Dahl

Fyra gamla vänner flög från Landvetter via Paris, vidare över Europa, Medelhavet och nästan hela Afrika till Kapstaden. Personalen på hotell Blackheat Lodge tog vänligt emot oss vid deras lilla pool med var sitt glas bubbel. För att inte förlora någon tid begav vi oss genast ut på egen hand för att ta en titt på staden. Först besökte vi Castle of Good Hope. Sedan promenerade vi över torget Grand Parade till Green Market Square efter att ha passerat en gigantisk blomstermarknad på Adderley Street, där nationalblomman Protea var rikligt representerad. På kvällen åt vi en god middag på den holländska restaurangen The Duchesse of Wisbeach.

Dag två inleddes med hämtning av vår chaufför för en större rundtur i staden, där vi for förbi arenan, området Waterfront, jättesjukhuset Groote Schuur Hospital, där världens första hjärttransplantation genomfördes 1967 av professor Christiaan Barnard och universitetet, samt stadshuset där Mandela en gång stod på balkongen och talade till folket strax efter sin frigivning. Dagens första mål var den botaniska trädgården Kirstenbosch, där vi hade en fantastisk guide under två härliga timmar. Vi såg Houses of Parliament i ena ändan av den lummiga parken Company Garden. Här låg också St George’s Cathedral. Vidare gick färden förbi Planetarium, där man kan beundra stjärnhimlen. South African National Gallery lär innehålla en imponerande samling av holländska, franska och brittiska målare. Kullerstensgatan med de färgglada radhusen i Bo-Kaap var en sevärdhet. På torget Nobel Square stod fyra statyer av Albert Luthuli, Desmond Tuto, F W Klerk och Nelson Mandela, som alla har fått Nobels fredspris för mänskliga rättigheter för sin kamp mot apartheid. Vi fortsatte in på det attraktiva Two Oceans Aquarium.

Dag tre hade som första stopp District Six Museum och därefter besökte vi området Langa. Vi tittade in i en liten lägenhet och på en lokal pub samt hälsade på i en förskola. Efter lunch i Waterfront tog vi färjan över till Robben Island. Nelson Mandela satt här fängslad i 18 av sina 27 år. Resan tillbaka tog dubbelt så lång tid, för den hemska ”tjockan” skymde allt vad sikt hette! Även sjölejonen hade flytt havets farligheter och vilade på torra land i hamnen. Dag fyra hämtades vi av vår guide, som körde oss över Kaphalvön till den lilla pittoreska staden Simon’s Town. Vi fortsatte till Boulders Beach, där det var trist att gå på de utlagda bryggorna. Lite längre bort hittade vi dock massor av afrikanska åsnepingviner, som låg på de solstekta granitklipporna! Vi kunde gå hur nära som helst! Lunchen intogs på Two Oceans Restaurant vid Cape Point. Vi promenerade uppför den branta stensatta gångvägen till fyren. Därefter for vi ut till Cape of Good Hope, där vi såg sälar, pingviner och egyptiska gäss vila ute på en klippa. På denna vindpinade sydspets växte bara tåliga milkwoodträd, en lågvuxen buskskog.

Dag fem fanns en hyrbil utanför vårt hotell. Vi körde direkt upp till Table Mountain och ställde oss i en timslång kö. Cirka femtio gulklädda Fire Fighters stod framför oss. De sjöng och dansade till minne av en helikopterförare, som hade omkommit i den stora branden en vecka tidigare. Det var faktiskt helt magiskt! Vi åkte den snurrande kabelbanan upp till toppen, där vi kunde gå runt på anlagda gångar och se åt alla väderstreck.

Utanför staden Paarl körde vi upp på en rödfärgad sandig väg mot Paarl Mountain. Detta 500 miljoner år gamla massivet är världens största granitformation efter Uluru i Australien. På avstånd såg vi Språkmonumentet, som uppfördes på bergssluttningen 1975 till minne av afrikaans som ett officiellt språk hundra år tidigare. Dramatiska berg tornade så upp sig runt om oss. Vi passerade Helshoogte Pass och nådde River Manor Boutique Hotel & Spa i Stellenbosch. Kvällens middag intogs på det trevliga stället Oude Werf Restaurant.

Dag sex besökte vi olika vingårdar och den första blev Delheim, där det fanns en riktigt mysig vinkällare i de vackra tegelvalven. Nästa stopp blev på Muratie, som grundades redan 1699. Det såg ut att ligga äkta mattor på betonggolven och i taket hängde kristallkronor. Många vingårdar hade elstängsel runt sina områden, då det var vanligt med stöld. Vi stannade också på Beyerskloof. I Franschhoek betraktade vi Huguenot Monumentet. Efter lunchen besökte vi på Haute Cabrière, specialister på champagne. I Stellenbosch hejdade vi oss vid de stora idrottsanläggningarna, där vi såg simhallen, löparbanorna, rugbyplanen och massor av andra installationer. Dag sju körde vi ända ner till Aghulas. Bergen runt om oss var enormt häftiga! På ett fält såg vi över hundra babianer! Vi övernattade på Aghulas Country Lodge, som var byggd av naturlig sten. Målet för kvällspromenaden var fyren, där den varma Indiska Oceanen möter den kalla Atlanten med enormt kraftiga vågor. Tänk, hela havet ligger på från Antarktis! Dag åtta intog vi vår lunch i Hermanus. Vid False Bay var det verkligen vackert! Den ena attraktiva stranden efter den andra radade upp sig på vår vänstra sida. Efter besöket på vingården Constantia körde vi till vårt hotell för natten Glen Avon Lodge.

Dag nio började tidigt, då vi flög från Cape Town via Johannesburg till Livingstone i Zambia. Det var ganska få passagerare, så vi kunde sätta oss på rätt sida för att se Victoriafallen! Det var sannerligen makalöst att se vattenröken från fallen! Vi inkvarterades på Hotel Zambesi Sun alldeles bredvid fallen. På kvällen gjorde vi en utflykt på Zambesi River, där vi såg flera flodhästar sticka upp sina näsborrar ovanför ytan. Även en liten flock med elefanter kom ner till floden för att dricka. Det var verkligen två underbara timmar i solnedgången!

Dag tio promenerade vi över den lilla bron, som var 40 m lång och 130 cm bred, vid fallen. Regnbågarna var helt fantastiska! Så var det dags för det stora äventyret - en helikoptertur. Känslan att flyga dessa elva minuter över fallen var helt magisk, sagolik och fantastisk! Naturligtvis var det hyperdyrt, men faktiskt värt dessa pengar!

Dag elva tog vi åter en tidig morgonpromenad. Vi satt en stund på platsen ovanför fallen, där det var så rofullt, precis innan vattenmassorna slängde sig utför fallen. På vårt hotellområde betade fyra giraffer och nio zebror fridfullt omkring.

En intressant avstickare var turen in till Zimbabwe, där en pigg tjej kollade vår febertemperatur, så att vi inte hade fått Ebola! Vi promenerade tillbaka över Victoria Falls Bridge. Den är 198 m lång och som mest är fallhöjden 152 m – alltså bra för Bunge Jump-hoppare! Dag tolv vandrade vi ner för de många oregelbundna trappstegen vid Boiling Pot Trail. Runt om oss frodades regnskogen med dadelpalmer, fikonträd, ebenholts och milkwoodträd. Vi satt en stund längst ner vid vattnet och såg med vilken enorm kraft vattenvirvlarna krockade med varandra.

Dag tretton hade vi som vanligt vår balkongdörr öppen och hörde bruset från fallen! Det var en underbar morgonkänsla! Vi tog en sista tur till fallen. Jag satt länge på min favoritplats och insöp kraften. Två ståtliga giraffer tog farväl av oss vid utfarten. Piloten flög en extra sväng över Victoriafallen, så att alla kunde se dem! Det var verkligen helt otroligt! Via Nairobi flög vi till Paris och därefter hem till Landvetter.  

Tillbaka