Reseberättelse Namibia

Den afrikanska kontinenten har varit en del av mig sedan barnsben. Strax innan jag fyllde 3 år flyttade min familj till landsbygden i västra Kenya. För mig är det alltid en speciell känsla som infinner sig när det börjar att närma sig avresa. Jag älskar resfeber och förväntan. Dessutom tycker jag att det är oslagbart att resa med barn, våra pojkar är nu 2 och 4 år gamla. Det gäller att vara förberedd på att parera olika situationer, att ständigt behöva lösa stora kriser som i vuxna ögon lätt ses som oviktiga. Inför avresa är det absolut viktigaste för 4 åringen att vi inte glömmer köpa tuggummi till flygresan. När han har ett eget tuggummipaket i byxfickan är han 100 % redo för äventyr.


Hela familjen. Fv: Ola, Markus, Max och Olivia

I början av oktober flög vi mot Windhoek, Nambias huvudstad. När vi landade var klockan sex på morgonen och vi möttes av en 28-gradig värme och glädjerop över att turister återigen var välkomna i landet. Windhoek ligger i de centrala delarna av landet och blir vårt första intryck av Namibia. Staden skiljer sig på många sätt från andra afrikanska huvudstäder, länge var Windhoek den renaste huvudstaden i Afrika, men har på senare år fått se sig besegrad av Kigali i Rwanda. Windhoek är också till ytan en av världens största huvudstäder i världen. Med tanke på värmen ser man inte det "klassiska" myllret av folkhav ute på gatorna. 

I väntan på att kollegerna Joel & Josef ska komma ner ca två veckor efter vår ankomst utgår vi från Windhoek, där jag träffar våra samarbetspartners, tittar på hotellen i området samt testar olika aktiviteter runt huvudstaden. I Namibia lever alla de kända kattdjuren och landet är lite extra känt för den stora andelen geparder och leoparder vilket ibland kan skapa konflikt mellan böndernas boskap och de vilda djuren. Runt Windhoek finns det mängder av naturreservat som har tagit hand om geparder och leoparder som har blivit tillfångatagna vid dessa konflikter. Att få möta dessa djur och samtidigt få lära sig om verkligheten är både intressant och lärorikt.

De första 14 dagarnas intryck av Namibia är att man alltid har vildmarken runt hörnet, att människorna är vänliga, stämningen lite mer västerländsk än vad vi är vana vid från Kenya & Tanzania samt att det är betydligt billigare att leva här än på många av våra andra destinationer.  

Efter två veckor i Windhoek är det då äntligen dags att ge sig ut på vägarna. Dagen innan kollegornas ankomst hämtar vi ut våra två fyrhjulsdrivna Toyota pickups och känner oss mer sugna på äventyr än någonsin tidigare. På morgonen packas bilarna fulla med vatten och snacks för att vi ska klara oss 10 dagar på resande fot. Nu ska ni få hänga med på vår rundresa!

Max poserar tillsammans med våra två pickups när vi korsar Stenbockens vändkrets

Dag 1. Rundresans första morgon packar vi våra fyrhjulsdrivna Toyota pickup med bilbarnstolar, packning, vatten för flera dagar och mycket snacks av olika slag. Vi hämtar upp Joel och Josef på flygplatsen i Windhoek och lämnar sedan staden bakom oss. Så fort vi kört ut ur Windhoek mot Kalahari känns det som att vi är i vildmarken, det enda vi ser är vyer och åter vyer. Vägarna i Namibia är i gott skick och det är relativt lugn trafik. För den som vill köra själv, är det verkligen något som vi kan rekommendera, den största utmaningen är att vänja sig vid vänstertrafiken. Att tillsammans med familjen möta vildmarken bakom ratten är en magisk känsla. Efter en resa på cirka fyra timmar, på både asfaltsväg och grusväg, anländer vi till vårt första boende, Zebra Kalahari Lodge & Spa. Lodgen ligger i Intu Afrika Game Reserve som är belägget i den namibiska delen av Kalahariöknen. Öknen täcker framförallt stora delar av Botswana men går även in Namibia och Sydafrika. Vi ankommer i lagom tid för en lätt lunch och några timmars avslappning vid lodgens pool med utsikt över ett vattenhål dit djuren kommer för att dricka. Vi åker ut på en sen eftermiddags gamedrive som avlutas med en drink i solnedgången. Under den guidade turen får vi se mängder av olika antiloper, gaseller, zebror och giraffer samtidigt som solen går ner över det torra landskapet. Det är riktigt rogivande att befinna sig i den afrikanska naturen och att se solen gå ner för dagen. Efter en trevlig middag somna vi gott. 

Josef & Joel får njuta av solnedgången över Kalahari första kvällen i Namibia

Dag 2. Barnen vaknar först, av att solen lyser upp vårt rum, och när vi öppnar gardinerna ser vi antiloper precis utanför fönstret. Dagen börjar med en Bushman walk. Bushmännrn är ursprungsbefolkningen i Kalahariöknen och idag finns det inga kvar i Namibia som lever på traditionellt vis, däremot finns det fortfarande de som lever traditionellt i Botswana. Under vandringen får vi berättat för oss om traditioner och seder, men framförallt hur de lyckats överleva i det varma och karga ökenlandskapet. Barnen startar dagen med ett tidigt morgondopp i poolen, därefter gör vi oss redo för en heldag i bilen körandes mot vårt nästa boende, Desert Hills Lodge, i Sossusvlei. Det är nästan overkligt att det finns så långa och raka vägar, som ser ut att inte ha något slut. Efter flera timmar på asfaltsväg kör vi av på en grusväg och möter människor som transporterar sig med åsna och vagn, det blir verkligen en påminnelse om att vi är långt hemifrån. Från grusvägen kan vi ana vårt boende uppe på kullen, det smälter in väldigt fint i naturens kulörer. Vi kör upp på kullen och möts av fantastiska byggnader. Runda bungalows i halm både invändigt och utvändigt och väldigt rymliga med högt i tak. Vi blir visade till vårt rum, som även det är det mest unika jag sett. Att stå uppe på kullen och se sig omkring känns nästan overkligt, landskapet är som vi tänker oss att att det är att vara i rymden. Temperaturen vi möts av är nog det varmaste vi upplevt, 44 grader. Vi svalkar oss gott i poolen samtidigt som vi ser solen gå ner efter ännu en dag med fina upplevelser. 

Våra fantastiska bungalows på Desert Hill Lodge i solnedgången.  

Dag 3. Idag är det dags för en av resans höjdpunkter. Vi startar dagen tidigt för att hinna till Namib Naukluft park och sanddynerna i Sossusvlei så tidigt som möjligt. Målet är att vandra upp på områdets högsta sanddyna, Big Daddy innan det blir för varmt. Vi kör in i Nationalparken och får verkligen testa fyrhjulsdriften på bilarna när vi kör igenom den mjuka sanden. Väl framme vid Big Daddy parkerar vi bilarna och packar med oss vatten. Max får sitta på Olivias rygg och Ola klättrar barfota tillsammans med oss andra uppför sanddynen. Omgivningen är orörd och oföränderlig, vinden gör att fotstegen försvinner bakom oss. Vart vi än vänder oss ser vi den röda fina sanden i kontrast mot en klarblå himmel. Namibia har ca 300 soldagar per år och det sägs att under juni, juli och augusti finns det inte ett moln på den namibiska himlen. Vi får kämpa för att klättra upp mot toppen av sanddynen, sanden rinner hela tiden undan under våra fötter. Vi avslutar vandringen nere vid Dead vlei, en fascinerande plats där flera hundra år gamla döda träd fortfarande står kvar. Trötta och nöjda återvänder vi till vårt boende för en lugn eftermiddag vid poolen. 

Olivia, Max och Ola på väg mot toppen, till slut tog dock krafterna slut så Joel och Josef fick fortsätta den sista biten mot toppen  

Dag 4: Jag, Josef och Joel väcks redan halv fem, resterande delar av familjen får sova vidare. Idag ska vi få uppleva soluppgången över Namiböknens sanddyner från en luftballong. I totalt mörker kör vi till uppsamlingsplatsen. Efter en kort genomgång tänds ballongen och vi får följa hur den reser sig innan det är dags att kliva ombord. I takt med att solen går upp lyfte även ballongen och vi fick spendera en timme i luften. Som högst befann vi oss ca 700 meter över markytan. Aldrig tidigare har jag sett så mycket sand. När vi landade blev vi serverade en lyxig champagnefrukost ute i vildmarken, att äta frukost mitt ute i vildmarken var en av resans höjdpunkter.  Tillbaka på lodgen packade vi våra väskor och satte oss i bilen och påbörjade vår långa resa till Swakopmund. Efter drygt en timme stannade vi till i Solitare, som är sista stoppet innan det väntar 200 kilometer av ödemark, för att tanka bilen. Närmaste civilisation ligger alltså flera timmars bilresa bort. I Solitare finns bensinmack, bageri, cafe, kyrka och fyra invånare. Bageriet är känt för att servera Namibias bästa äppelpaj, oturligt nog såldes sista biten mitt framför ögonen på oss. Resan fortsätter, barnen är tappra och underhåller sig bra, skratt varvar med bråk, lek, sömn och regelbundna kisspauser. Efter en lång resa närmade vi oss Swakopmund, vi blir på nytt överväldigade av Namibias vackra natur och dess kontraster. Nu mötte sanddynorna havet på ett otroligt fint sätt. När vi öppnade bildörren i Swakopmund slogs vi av den kalla luften, hela 20 grader svalare än i Desert Hills 40-gradiga värme. Vi blev varmt välkomnade till Swakopmund Guesthouse, ett litet charmigt boende i de centrala delarna av staden. 


Sand, sand och återigen mer sand. 

Dag 5: Swakopmund visar på kontrasterna Namibia bjuder på. Sen vi landade i Windhoek för nästan tre veckor sen har vi endast upplevt 40-gradig värme. Nu vaknar vi istället upp till runt 10 grader och vind som påminner om en april dag i Göteborg, under dagen blir det aldrig varmare än 18 grader. Swakopmund är landets näst största stad och är starkt influerad av sitt tyska arv. Gatorna har tyska namn och husen är inspirerade av tysk arkitektur. Staden ligger vid Atlantenkusten där sanddynerna går ut i havet och härifrån utgår en mängd av aktiviteter för både stora och små. De mest populära aktiviteterna är quadbiking på sanddynerna, åka fyrhjulsdrift där sanddynerna möter havet, båtutflykt med möjlighet att se delfiner, sälar, pelikaner och under vissa säsonger valar, sandboarding nedför sanddynerna och en flygtur över kusten och Namiböknen. Vi ska själva testa två av dem och kör efter frukost till Walvis Bay, drygt 30 minuters bilresa söder om Swakopmund. Där väntar en spännande båtutflykt, barnen tyckte att det var lite extra roligt att åka båt. Under båtturen flyger pelikaner över oss och flera av dem landar och går runt på båten, så väljer även en säl att göra. Detta blev en fantastisk upplevelse för hela familjen och innan vi återvänder till land käkar vi lunch ombord. Under eftermiddagen fick vi verkligen känna på adrenalin, vi hade bokat en utflykt till Sandwich Harbor och visste inte exakt vad vi skulle förvänta oss, men oj vad roligt det var. Framme vid sanddynerna började vår guide köra med gasen i botten över sanddynerna, pirret i magen var oundvikligt. Väl uppe på en av de högsta topparna säger vår guide, Welcome to wow land! Det var en mäktig upplevelse, så långt ögat kunde nå, såg vi sand, sand och åter sand och hur havets vågor möter sanddynerna. Efter en lång och händelserik dag återvände vi till Swakopmund. 

Olivia och Ola njuter av att vara ute på havet. För första gången på 3 veckor frös vi lite

Dag 6: Denna dagen väntar vår längsta transportsträcka, vi ska ta hos hela vägen från Swakopmund till Etosha Nationalpark. Då Joel och Josef inte kunde vara borta från sina familjer mer än 10 dagar var vi tvungna att välja bort en av de platserna som vi hört mycket gott om, Damaraland. Så för att göra en lång resa längre kör vi omvägen genom Damaraland för att besöka ett par boenden. Damaraland bjuder på ett bergigt ökenlandskap, här lever bland annat elefanter, lejon och den svarta noshörningen som alla har anpassat sig under århundraden för att klara det torra landskapet. I Damaraland besöker vi ett par fantastiska boenden och Josef och Joel ångrar att de inte kunnat avvara fler dagar, här skulle vi gärna stannat ett par nätter. Resan fortsätter sedan norrut och är det något som vi lärt oss under våra dagar i Namibia, så är det ingen dag är den andra lik samt att härliga naturupplevelser väntar runt hörnet. Förutom de härliga naturupplevelserna bjuder även Namibia på härliga möten och ibland även oväntade möten, denna dagens mest oväntade möte blir när det närmar sig lunch och vi mitt ute i ingenstans kör förbi en food truck. Vi gör ett kort stopp och äter riktigt god kycklingwrap och möter två fantastiska människor som är överlyckliga över att turister börjar återvända till landet. Vi kommer fram till vårt boende som ligger i utkanten av Etosha på eftermiddagen, sällan har en dusch varit så efterlängtad. 

Oväntade möten är en av de bästa sakerna med att resa

Dag 7: Det är svårt att beskriva känslan av att vakna tidigt på morgonen och den förväntan som infinner sig, när det är dags för safari. Nu är det dags för en heldagssafari i Etosha National Park, vi åker i ett öppet safarifordon med guide. Parken är känd för sin sitt rika djurliv och sin vackra natur. Under dagen får vi får se mycket djur bland annat kudu, giraffer, zebror, eleganter, strutsar, springbock och många andra. Det blir tydligt för oss att det är kring vattenhålen i parken som djuren befinner sig, värmen är påtaglig hela tiden. Parken är lika stor som halva Schweiz så vidderna är enorma och landskapet vackert men torrt, regnperioden börjar normalt i december och det är lätt att förstå att regn hade varit välkommet för både natur och djur. Under dagen gör vi ett stopp på en lodge i de centrala delarna i parken där vi äter lunch. Mot eftermiddagen ser vi en noshörning på långt avstånd röra sig mot ett vattenhål. Under 30 minuter följer vi noshörningens väg till vattenhålet, vid vattenhålet väntar tre lejon, vilket vi vet men noshörningen är ovetandes om. När noshörningen är framme vid vattenhållet blir det en kort dispyt innan lejonen moloket vandrar bort. Barnen är lyriska över att få se en noshörning vilja bråka med lejonen och jag ska vara ärlig med att pulsen gick upp även för mig. Under eftermiddagen återvänder vi till vår camp. 

​I Etosha samlas många av djuren vid de olika vattenhållen, natur och djur väntar på att regnet ska komma i december.  

Dag 8: Efter att täckt stora delar av Namibia under resan var det nu dags att röra sig tillbaka mot Windhoek, dock med ett stopp på vägen. Resan går redan efter frukost denna dagen vidare mot Okonjima Nature Reserve. Längs vägen får vi chans att se olika djur i vildmarken. Vi stoppar för lunch innan vi kör sista sträckan mot Okonjima Plains Camp. Vi möts av en rymlig och inbjudande lounge där vi serveras eftermiddagste. Okonjima var tidigare en boskapsgård men nötkreaturen såldes och gräsplanerna återställdes och förvandlas till ett naturreservat. Detta har satt sin prägel på designen och stilen på lodgen. På eftermiddagen åkte vi ut på game drive med fokus på leoparder, vår guide var oerhört proffsig och visste exakt hur vi skulle göra för att spåra detta majestätiska djur. Vi var nära på att ge upp när det plötsligt började röra sig i buskarna. På nära håll får vi sedan under 10 minuter följa en leopard som försöker smyga sig på en gasell, denna gången misslyckas han, men för oss var det en härlig upplevelse. Innan vi återvänder till boendet för middag bjuds vi på en drink, serverade på en kulle där vi kan följa solen när den försvinner över horisonten. 


Leoparder är fantastiska djur som är ovanliga att få mer än en glimt av. 

Dag 9: Innan vi påbörjade resan tillbaka till Windhoek besökte vi AfriCATs lokaler i parken, organisationen som driver Okonjima Nature Reserve. AfriCAT driver projekt runt om i Namibia, som verkar för att bevara och skydda de stora kattdjuren som lever i Nambia. I Reservatet har de ett eget veterinärteam, utbildningsteam och forskarteam jobbar hård för att människor och djur ska kunna leva sida vid sida, ett mycket spännande besök. Under eftermiddagen återvänder vi till Windhoek och för Josef och Joel väntade en sista natts sömn innan det är dags att återvända till Sverige. Vi stannade ett par dagar till i Windhoek innan vi lämnade Namibia för denna gången och reste vidare mot Sydafrika. Våra Sydafrika äventyr kommer ni få höra mer om under hösten, stay tuned. 

Tillbaka