Reseberättelse Zimbabwe

Dag 1
Barnen var lite extra förväntansfulla att vakna till julaftonsmorgon, vi också. Det är speciellt att via barnen få återuppleva lite av spänningen som vi själva upplevde som barn vid speciella högtider. Vi åt en trevlig frukost på vårt guesthouse. Barnen fick varsin julklapp innan vi packade ihop och gjorde oss redo för att lämna Botswana för denna gång. 

Vi korsade gränsen och lämnade Botswana bakom oss. För Markus var det en speciell upplevelse att komma tillbaka till Zimbabwe, sist han besökte Zimbabwe var han 6 år. Hans båda föräldrar är födda på landsbygden i Zimbabwe. Både morföräldrar och farföräldrar har levt många år i landet, vilket gör att Zimbabwe alltid varit en del av uppväxten och situationen i landet varit ett hett samtalsämne kring släktmiddagar. Zimbabwes vildmark mötte oss och vi åkte genom Zambezi Nationalpark. Det är alltid en härlig känsla att korsa en landsgräns. Processen med visum tog lite tid men vi kunde vara utomhus hela tiden så det gjorde det lite enklare med barnen. Våra första dagar bodde vi på Shongwe Lookout. Det var en härlig känsla att komma till receptionen och mötas av en trevlig restaurang med poolområde och grönskande trädgård. Det är en ny lodge som har funnits i tre år och det märktes på inredningen och rummen, väldigt fräscht och snyggt. På Shongwe Lockout fick vi en fin jul tillsammans med flera andra barnfamiljer. På kvällen efter lite julklappsutdelning och när det började bli dags att lägga barnen hörde vi trumljud och skyndade oss upp till restaurangen. Där tog en kör och sjöng julsånger. Det blev en härlig avslutning på vår julafton.

Dag 2 
Barnen ville snabbt ut och leka med sina nya leksaker och nya kompisar. Till lunch serverades julgrans-pizza, en pizza som var formad som en julgran med hela basilikablad för att bli grön. På eftermiddagen började det regna, då åkte vi till Victoria Falls hotel för att se den vackra utsikten över nationalparken och bron över vattenfallet, som funnits där sedan 1905. Vi åt middag där innan vi åkte tillbaka till lodgen för ytterligare lite lek för barnen innan läggdags. Victoriafallen är utan tvekan, en av Zimbabwes mest populära destinationer för turister att besöka. Förutom det mäktiga vattenfallet erbjuds aktiviteter som safari i Zambezi National park, bara 5 minuter från staden är det möjligt att få se lejon, elefanter, giraffer, zebror och mycket mer. Vic Falls, som staden kallas i folkmun, är dessutom ultimat för den som söker, spänning och adrenalin, varför inte hoppa bungyjump i direkt anslutning till fallen, eller zip line, flyga helikopter över fallen. Eller åka fyrhjuling i vildmarken.

Dag 3 
Vi förlängde vår vistelse i Victoriafallen med två nätter för att hinna kolla på hotell utan stress. Vi bytte boende till Beyate Guest Lodge och Markus tog med Ola på en hotellrunda. När de kom tillbaka igen badade vi i poolen. Det var också då som Ola lärde sig att simma på riktigt. Vi hade tagit av puffarna redan dagen före och han blev nog extra motiverad av att se en treåring simma obehindrat.

Dag 4
Så äntligen var det dags för huvudattraktionen i Victoriafallen, nämligen en vandring i nationalparken för att kolla på vattenfallet. Markus var extra förväntansfull att få ta en liknande bild som hans farföräldrar Judith och Josef  tagit med sina små barn på 50-talet. Men det är lättare sagt än gjort att arrangera ett foto med två små barn. Efter många försök nöjde vi oss med bilderna. Victoriafallen är ett av världens 7 underverk och det var fantastiskt att få uppleva. Det fanns så många olika utsiktsplatser och vattenfallet var mycket större än vad vi hade trott det skulle vara, det sträckte sig nästan 2 km. På vissa stället där det föll mycket vatten kändes det som att det regnade och vi blev jätteblöta, men det var ganska skönt med tanke på den varma promenaden. Vi åkte tillbaka till lodgen och åt lunch, sen hade vi en skön eftermiddag vid poolen.

Dag 5
Vi trotsade värmen och tog en promenad till stan, som i själva verket består av en huvudgata och en korsning. En klassisk afrikansk småstad, med turism som viktigaste inkomstkälla. Dock lyste turisterna med sin frånvaro med tanke på corona. På väg tillbaka tog vi en taxi och strax därefter började det regna. Efter lite bad och lek och när regnet lagt sig gav vi oss ut igen för att besöka ett nybyggt hotell som inte ännu har öppnats. I Victoriafallen finns det ett stort utbud av olika hotell och lodger, stora och små och något för alla smaker. Därför är det extra viktigt för oss att se så många som möjligt och utse våra favoriter. Vi åt en trevlig middag på hotellet och förberedde packningen inför morgondagens resa mot Hwange National Park. 

Dag 6 
Vi lämnade Victoriafallen i kraftigt regnväder och efter knappt tre timmar var vi framme på vår lodge Elefant Eye. Vi fick ett varmt välkomnande med en svalkande drink. Elefant Eye är en väldigt trevlig camp med endast 8 exklusiva tält. Ola var glad att komma till ännu ett nytt boende med pool. Vi badade före lunch och efteråt tog vi det lugnt i vårt tält. Vi testade uteduschen, det är något speciellt att ta en dusch ute i naturen. Hwange Nationalpark är en av Zimbabwes mest kända parker och sträcker sig över 14,651 km2. I Hwange lever över 100 olika däggdjursarter och över 400 olika fågelarter har observerats i parken. Efter en trevlig lunch väntade eftermiddagssafari. Vi fick se elefanter som svalkade sig i ett vattenhål. I skymningen stannade vi till för en sundowner, inte långt bort gick zebror, gnuer och antiloper och betade. Det hann bli mörkt på vägen tillbaka så det var lite extra spännande att kolla efter lysande ögon i bushen, vi fick se giraffer men även eldflugor som blinkade till i mörkret. När vi kom tillbaka till lodgen var lägerelden tänd och vi åt en god middag med managern och hans familj. Vi sov alla gott i en väldigt bred säng.

Dag 7 
Efter frukost satte vi oss i safarijeepen igen åka på safari och för att besöka lite olika boenden i området. Whange Nationalpark är känd för sina stora elefanthjordar, men även möjligheten att få se vildhundar lockar många turister. Hwange nationalpark är perfekt att kombinera med Victoriafallen då det endast tar 2 timmar att komma till parken. Efter fina upplevelser i parken återvände vi till vårt boende för lunch. Vi njöt en lugn eftermiddag på lodgen. På kvällen fick vi vara med och fira managerns dotter som fyllde år. Kökspersonalen kom sjungandes bärande på en tårta, det var en fin överraskning. 

Dag 8 
Stora delar av sista dagen på året spenderade vi på vägen mellan mellan Hwange och Matopos. Det var en speciell känsla som infann sig när vi körde genom Zimbabwe. Det är ett otroligt vackert land, det är vildmark så långt ögat kan nå, längs med vägen såg vi även hyddor och boskap som korsade vägen. Landet har sedan självständigheten för cirka 40 år sedan ständigt brottats med stora politiska problem och lidit hårt under Mugabes diktatur. Vilket vi också upplevde i form av dåliga vägar, ont om bensin på bensinmackar, svårt att få tag på växel och lokalbefolkning som helst inte använder sig av lokala valuta. Efter ca 5 timmar var vi framme vid Matopos nationalpark. Parken är känd för sina stenformationer, jättelika stenar ligger på varandra vilket skapar ett sagolikt landskap. Parken är även känd för sina klippmålningar vilka är gjorda av bushmen som borde i området för ca 1200 -  500 år sedan. Vårt boende Matopos Hill Lodge låg fantastisk med vackra vyer åt alla håll. Lodgen har en mycket inbjudande pool som vi tog ett dopp i, Max tog efter Ola och var ovanligt modig i vattnet. Vår sten bungalow var väldigt charmig och bestod till stora delar av stenväggar. Vi åt middag och somnade lite före tolvslaget.

Dag 9 
Markus och Ola förberedde sig för att följande ut på noshörnings-trekking. Det var en häftig upplevelse, de mötte upp sin trekker, och började vandringen in i bushen. Efter drygt 1 km fick det se två noshörningar stå i skuggan under ett träd. På guidens instruktion började de gå närmare, guiden tog upp sand för att kolla i vilken riktning det blåste. Noshörningen har mycket dålig syn, guiden berättade att det var viktigt att de fick upptäcka vår närvaro utan att bli överraskad, den vita noshörningen är i regel inte aggressiv om den inte känner sig hotad. På eftermiddagen gjorde vi en hajk tillsammans med vår guide. Det var en väldigt vacker slinga med utsikt över kullar och stenformationer. På sina håll var det lite brant och halt men vi tog oss upp till toppen och tillbaka utan större problem och med gott humör. Den typen av aktiviteter är väldigt härliga att göra tillsammans som familj. Barnen hittar stenar som de kastar och pinnar som de börjar rita med i sanden. Det gäller att hitta en balans mellan att komma fram till målet snabbt och att låta barnen använda sin fantasi utmed vägen. Det blev en fin start på det nya året.

Dag 10
Vi vaknade tidigt för att packa våra väskor och åka tillbaka till Victoriafallen, en resa på ca 7 timmar med stopp längs med vägen.  

Tillbaka