Din guide till Krugerparken

Kruger nationalpark
Kruger nationalpark är inte bara Sydafrikas flaggskeppspark, utan även en av Afrikas mest framstående destinationer när det kommer till safariresor. Under mer än ett sekel har det skyddade viltområdet agerat hem och fristad till traktens flora och fauna, och parken är i dag en av de äldsta, största och mest ikoniska världen över. Kruger nationalpark är ett av kontinentens säkraste kort för att få se ”Big Five”. Utöver detta erbjuder parken ett oerhört rikt djur- och naturliv och safariboenden och safariupplevelser i alla prisklasser. Av Afrikas alla stora parker är Kruger förmodligen både den bäst åtkomliga och den bäst utrustade. 



Kort historia – från otämjd vildmark till safariturister
De första dokumenterade européerna anländer till Kruger (som det givetvis inte kallades då) under 1720-talet. Naturligtvis sträcker sig områdets historia betydligt längre bak än så med lämningar av mänskliga bosättningar långt före vår tideräkning. Även araberna hittar dit omkring 800-talet e.Kr., via hamnarna i Mocambique, på jakt efter slavar. Och när européerna väl kommer år 1725, med upptäckaren Francois de Cuiper i spetsen, hinner de inte långt innan de blir bortjagade av lokalstammarna. Det är inte förrän under närmare mitten av 1800-talet som europeiska (främst holländska) utvandrare lyckas etablera sig i området. Under årtionden som följer äger många resor och expeditioner till området rum – med upptäckare, jägare och guldgrävare. Som en följd av detta försvinner stora delar av det vilda djurbeståndet, med jakt och handel av djurhorn och skinn. År 1898 blir området ett natur- och djurskyddsområde, grundat av president Paul Kruger. Parken utgörs då av dagens Kruger, söder om Sabiefloden, samt det som i dag är det privata reservatet Sabi Sands. 1926 slås även de norra delarna ihop med resten och Kruger nationalpark blir officiellt en nationalpark. Parken ser sina första betalande (inträde: 1 pund) besökare redan året som följer ­– tre turistbilar. Nu för tiden, drygt 90 år senare, får parken nära på en miljon besökare årligen.

Geografi – det vilda Kruger - ”Platsen där solen går upp”
Krugerparken spänner över ett enormt område, 360 km från nord till syd och 65 km öst till väst, i nordöstra Sydafrika. Parken är belägen i två sydafrikanska regioner: Mpumalanga och Limpopo. På nästan 20 000 km² är ytan ungefär dubbelt så stor som Skåne. Krugerparken är inte bara Sydafrikas populäraste safaripark, utan även den största.

Parken delar östlig gräns med Mocambique och nordlig med Zimbabwe. Landskapet varierar från nord till syd, med skogsmark, savann och flodområden. Parken har sju stora floder, Krokodil; Sabie; Olifants; Letaba; Shingwedzi; Luvuvhu och Limpopo, som utgör viktiga vattenresurser för djuren att samlas kring – inte minst under den heta sommaren.

En bidragande faktor i Krugerparkens popularitet är även lättillgängligheten. Från Johannesburg når man parkens södra gate på fyra-fem timmar. Nelspruit, med egen flygplats, är huvudstad i Mpumalangaregionen, och den största staden närmast parken. Krugerparken utgör navet i turistnäringen i hela Mpumalanga – ”platsen där solen går upp”.

”Veld”
Vidsträckta, öppna grässlättsområden i Sydafrika (och i grannländerna) benämns med suffixet ”veld” – highveld, middleveld, lowveld, bushveld etc. På afrikaans betyder veld ”fält” och kan ungefär liknas vid med prärierna i Nordamerika eller savannerna i länderna vid ekvatorn. Krugerparken ligger i Sydafrikas lowveld. Lowveld kännteckas av subtropiskt klimat, beläget på omkring mellan 150 och 600 meters höjd över havet, öppna skogsmarker där lövrika träd och taggiga buskar blandas med högt gräs och – givetvis – vilda djur. Begreppen lowveld och bushveld kan ibland gå in i varandra och vara svåra att skilja åt – så även i vissa delar av Krugerparken.

Södra Kruger
Parkens sydligaste delar är de mest hektiska, med många camper och boenden. Området sträcker sig söder om Sabiefloden till Krokodilfloden längst ner. Populariteten har givetvis främst med det generösa djurlivet att göra – det är förmodligen här man lättast, och under kortast tidsperiod, har chansen att se alla ”Big Five”. En annan bidragande faktor till populariteten är, som tidigare nämnt, tillgängligheten från både Johannesburg och Pretoria.

Södra Kruger brer ut sig nio mil från öst till väst och är hela parkens bergigaste med många imponerande klipptoppar, där Sithungwane på 891 meter är parkens högsta. Växtligheten är oerhört skiftande – i väst dominerar tät, snårig acacia och mopaneskog, i öst öppen savann, och vid Sabiefloden i ”söderns norr” skogsmark. De stora, tillika bäst underhållna, vägarna erbjuder i regel även bäst djurskådning. Dessa vägar kan dock bli ”turiststinna” och det kan därför finnas en poäng med att även undersöka de ruffigare, och lugnare, delarna. 

Centrala Kruger
Sabiefloden i söder och Letabafloden i norr binder samman Krugersparkens centrala del. Här domineras landskapet av gräsmarker och lättare skogbevuxen savann, där större områden med acacia- och mopaneskog återfinns i de sydvästliga och nordliga delarna. Centrala Kruger är i regel platt, med inslag av höjder, däribland Lebombobergen längs den moçambikiska gränsen.

Mitten av centrala Kruger är ett ”kattsäkert” område, med många stora kattdjur – både lejon och gepard är relativt vanliga syner här. Det öppna landskapet bäddar för fin djurskådning i övrigt, med mängder av däggdjur och fågelarter. 



Norra Kruger
Resterande Kruger, och nära på hälften av hela parken, är beläget norr om Letabafloden. Till skillnad från de södra delarna är norra Kruger betydligt lugnare, med färre camper och således även färre turister. Kanske är det därför många kallar dessa norra delar för parkens ”bäst bevarade hemlighet”? Landskapet består främst av skogsmark med mopaneträd. Norra Kruger är hem till många lokala fågelarter och en del däggdjur. Landskapet bjuder på fängslande vildmark och en känsla av ”orördhet”. Detta kan särskilt locka mer rutinerade och äventyrslystna safariresenärer. Utbjudet av djur och djurskådning går dessvärre inte att jämföra med parkens södra och centrala delar. Om man sätter på sig ”Big Five”-glasögonen huserar både elefant och buffel i relativt stora antal i norr ­– chansen att få se lejon, leopard och noshörning är däremot inte särskilt stor.

Klimat – subtropiska, omvända årstider
Klimatet i Krugerparken är subtropiskt med heta, fuktiga somrar och torra, svalare (men fortfarande varma) vintrar. Under vintern är kvällar, nätter och tidiga morgnar synnerligen kalla så en långärmad tröja till dessa safariturer bör alltid planeras för. Precis som resten av Sydafrika är årstiderna de omvända från våra i norr, med sommarmånader oktober-april och vintermånader maj-september. Under den torra säsongen (vintern) kommer det i regel knappt någon nederbörd alls och djuren letar sig desperat till de vattentillgångar som finns att hitta. Somrarna är blötare, med hög luftfuktighet, och dagstemperaturerna på över 30 grader (ibland närmare 40!) kan vara påfrestande. December, januari och februari är de blötaste och varmaste månaderna under året. Det regnar dock sällan hela dagar, utan skurarna kommer ofta som eftermiddagsoväder.  



Det vilda djurlivet – allt och lite till - ”Den afrikanska gräddan”
Krugerparkens största behållning är givetvis faktumet att det fullkomligt flödar över av vilda djur. Det finns få andra parker i Afrika, med motsvarande enorma storlek, där populationerna av ”Big Five” finns i så pass konstanta antal. Men man får inte glömma att parken är så mycket mer än ”bara” en ”Big Five-park”. Med så många som 147 olika däggdjursarter är parken den mest välbeställda över hela kontinenten, på denna front. Annars finns givetvis alla ur den ”afrikanska gräddan” på plats – från gepard, hyena, vårtsvin och antilop, till giraff, zebra, gnu, flodhäst, ­och många, många fler.

Fler spännande arter
Safaridebutanter ser säkert ”Big Five” och de andra stora djuren som resans ”måsten”, men man får för den delen inte glömma bort de mindre – och minst lika intressanta – djuren som parken är hem till. Bland dessa finner man de små rovdjuren mangusterna (där surikaten förmodligen är den kändaste familjemedlemmen), de vackert fläckiga arterna genetter (icke att förväxlas med ordet gnetter) och sibetkatter och likväl hyraxar (går även under namnet klippgrävlingar) som solar sig på stenbumlingar likt förvuxna marsvin. Nilkrokodilen som lurar i floder är förmodligen den mest iögonfallande av parkens drygt 100 olika reptilarter. Till detta återfinns även 49 olika fiskarter, 34 olika amfibier, omkring 60 olika ormarter och givetvis otaliga insekter med spindlar som väver häpnadsväckande nät.

Fågelskådarnas paradis
Bland fågelintresserade är Krugerparken högt aktad med mer än 500 olika fågelarter. Men man behöver inte vara en professionell ornitolog för att uppskatta alla fåglar i sina ståtliga fjäderdräkter. Bland de mer färgsprakande hör den lilabröstade bröstkråkan, den vitpannade biätaren och karminbiätaren. Parken fungerar även som en skyddad plats för ett par större fågelarter, som i dag är sällsynta i oskyddade områden, däribland den stora koritrappen (den tyngsta fågeln som kan flyga), den enorma maraboustorken och ­– givetvis – strutsen. 

Tillbaka