Eva & Josefin: Kilimanjaro & Zanzibar

Sommaren 2015 kom min dotter Josefine och berättade att hon ville bestiga Kilimanjaro och hon undrade om jag ville följa med. Jag tyckte det lät spännande och hakade gärna på och så startade förberedelserna. Vi gick långa vandringsturer blandade med styrketräning, köpte den utrustning vi saknade och när det var dags för avresa var vi väl förberedda. På nyårsdagen lyfte planet mot Kilimanjaro. Efter en lång resa kom vi fram till vårt hotell Uhuru, utanför Moshi, som hade utsikt över vårt stora mål – toppen av Kilimanjaro. Några timmars sömn, lite frukost och sedan träffade vi vår Kilimanjaroguide William. Han körde oss till kontoret där vi gick igenom rutten för vandringen upp för berget. När vi startade vår vandring var vi på 1800 meter över havet. Vi var mitt i den täta regnskogen och man kunde höra hur rikt djurlivet var med fågelkvitter och rop från aporna högt uppe i trädtopparna. Luften var fuktig och samtidigt frisk, precis som det ska vara i ett tropiskt klimat. Efter flera timmars vandring var vi framme vid första lägerplatsen – Macheme Camp. Bärarna hade kommit upp långt före oss och slagit upp våra tält så allt var fix färdigt. Vår kock Razil hade lagat en god middag till oss som just denna kvällen bestod av en lokal köttgryta med stekt potatis till, precis vad man kan behöva efter en dags vandring. Vi njöt av den i vårt speciella middagstält. Det kändes extremt lyxigt att få detta på berget.

På morgonen blev vi väckta med kaffe på ”sängen”, vi fick lite varmt vatten i en liten balja för att kunna tvätta av oss. Efter frukost var det så dags att ge sig av igen. Vi packade ner det vi behövde för dagen i våra ryggsäckar, fick en liten lunchlåda med oss och sedan gick vi.  William först, sedan jag och Josefine och sist gick Peter. Naturen var helt underbar, regnskogsmiljön övergick till lite lägre buskar och träd och det var först då som vi insåg hur högt vi var och utsikten var helt fantastisk, detta hade man ju inte kunnat se tidigare på grund av skogen och träden.

Stigen som sluttade uppåt övergick så småningom till lite stenigare och brantare ”klättring” där man fick ta händerna till hjälp när man skulle upp. Hela teamet var helt fantastiska, så hjälpsamma och trevliga. En av dagarna under klättringen när det började kännas lite tungt sjöng William och Peter traditionella visor på swahili i stämmor. Sången tillsammans med naturen gav en magisk känsla och genast blev det mycket lättare att gå. Vi nynnade med i de afrikanska tonerna och njöt av vandringen.

Sista kvällen innan vi skulle försöka nå toppen kröp vi till kojs tidigt. Vi skulle bli väckta vid 11-tiden för att starta vandringen vid midnatt. Det var kallt och mörkt men vi kom iväg förväntansfulla med var sin pannlampa på huvudet. Vi valde att vänta tills de flesta hade gått iväg så att vi kunde gå i vår egen takt. Det var kolsvart och det enda man kunde se var de andra vandrarnas ljuskällor som tillsammans blev ett vackert pärlband i mörkret Sista biten var tung, vi kunde nu känna att vi var riktigt högt upp och luften var tunn vilket gjorde att det blev ganska många pauser på vägen. När det började ljusna såg vi den härliga utsikten när vi närmade oss den snöklädda toppen. Klockan var 08.10 när vi nådde toppen, solen strålade och vi var långt ovan molnen!

Den bästa känslan någonsin, helt underbart och obeskrivligt!

Vi stannade en stund för att njuta av prestationen och den helt otroligt vackra utsikten innan vi började vår vandring nerför, nu gick det lite lättare fast vi var förskräckligt trötta och nöjda. Efter ytterligare en natt på berget var vi nere i byn Moshi. Nu väntade några dagar sol och bad på Zanzibar – kryddornas ö. 

På Zanzibar bodde vi fantastiskt, stranden var gnistrande vit och finkornig som mjöl. Vattnet som var turkost och kristallklart. Vi fick möjlighet att dyka bland akvariefiskar och simma med delfiner. Detta var en resa som min dotter alltid drömt om och att få uppleva detta tillsammans med henne är nog det mäktigaste jag varit med om! Tusen tack till alla som gjort vår resa helt fantastisk!