Andreas: Safari Nyerere & Zanzibar

En resa till Afrika är något som många drömmer om. För mig blev det verklighet under en nio dagars enastående resa. Från det att jag var liten och såg djuren på djurparken så har jag alltid förundrats över hur det egentligen fungerar, med det ändlösa kretsloppet där den biologiska mångfalden ger kraft åt allt levande.

När vi tidigt landade i Dar es Salaam så möttes vi av ett mörker som liksom slukade de tusentals lampor som beklädde staden. Våra guider, som sent in på natten väntade på vår ankomst, gav oss ett varmt välkomnande, för att sedan ge oss skjuts till hotellet. Flygresor är för mig inte en stund där sömn infaller naturligt, så väl framme vid hotellet kom tröttheten som ett slag i bakhuvudet.

Första dagen
Efter vad som kändes som ett ögonblick, öppnade jag ögonen och stirrade upp i taket, med dagsljuset som kom strålande in genom fönstret. Jag är här, tänkte jag. Fortfarande ovetande om vad som verkligen väntade mig utanför hotellrummet. Guiderna gav oss en chans att träffa det lokala folket och ta del av deras kultur och hantverk genom en tur till den lokala marknaden. Bland hyllorna stod exceptionella konstverk som gav en stark afrikansk känsla, tillsammans med färgstarka kläder och smycken. Tiden sprang förbi, och rätt som det var så var solen på nedgång. Kvällen bjöd på en fantastisk middag med inhemsk mat, havsutsikt, för att sedan avslutas med karaoke och några kalla öl.

Andra dagen
Efter en härlig frukost på hotellet slog jag mig ned i en av våra fyra safaribilar som skulle ta mig vidare till Afrikas största naturreservat - Selous Game Reserve. Vägarna dit var allt annat än välbehållna och fick mig att stundvis kämpa för att inte flyga runt som en vante. Väl framme vid vår camp, installerade vi oss i våra tält, för att direkt efter bli medbjudna på flodsafari - där vi skulle få se både flodhästar och krokodiler. Jag klev ner i en liten turbåt tillsammans med några vänner och förberedde mig på att få en liten mjukstart på resan. Vår båtguide anpassade sig mycket till vad gruppen ville se, och jag måste erkänna att alla de småstopp som vi var tvungna att göra pga mig ledde till att turen gick lite långsammare än planerat. Som avslutning lade vi till vid en stor sandbank i mitten av floden för att få se den spektakulära solnedgången. Och wow, säger jag bara, vilken solnedgång. Aldrig i mitt liv har jag sett något så vackert. Den blå himlen förvandlades till ett hav av eld, och konturerna av träden låg som förkolnade vid horisonten, för att sedan släckas på sekunden av ett hjärtslag. Den färgstarka bild som jag hade målat upp för mig själv innan resan var allt annat än en överdrift.

Tredje dagen 
Innan solen hade gått upp skulle vi vara färdiga med frukosten och ha tagit plats i bilarna, för att sedan fortsätta ut mot Selous Game Reserve och de vilda djuren. Medan solens första strålar sipprade genom trädens grenar blev pirret i magen mer påtagligt. Jag skulle äntligen få uppleva det som jag innan bara drömt om - att få se Afrika på riktigt. Det dröjde inte länge efter att vi hade passerat parkens portar innan vi mötte ett av djurlivets ståtligaste djur - girafferna. Att för första gången få se djur som man annars bara sett i fångenskap, ute i det vilda, gav en kraftfull känsla av frihet. Morgonen hade en frisk känsla över sig, liksom helande. Tillsammans med solens strålar som kröp över savannen, så kom även värmen. I mitt huvud hade jag föreställt mig en intensiv hetta som skulle steka mitt kroppsliga bacon till maximun. Men med förvåning blev värmen inte alls ett problem. Med den torra luft som konstant strömmade genom safaribilens öppna tak likt en naturlig AC, så kände man sig aldrig överhettad.

Allt eftersom safarin pågick, skymtade vi fler och fler djur. Guiderna gav oss rolig information om djuren och spred god stämning i bilen med deras skratt och skämtsamma inställning. Dagen fortsatte sedan i ett raskt tempo, och innan jag visst ordet av så började solen rulla ner mot dess nattliga dvala. Vi lämnade parken nöjda, för att bege oss mot vår campsite. Väl framme hade våra alldeles egna kockar dukat upp en riktig festmåltid. Och maten blev en succé. Smakerna som tillfredsställde smaklökarna på ett nyanserat och nytänkande sätt lämnade ingen besviken. Mätta och belåtna gick vi och la oss, med en längtan efter att återigen få vakna upp till ett nytt äventyr. 

Och äventyret var inte långt bort kan jag säga. Mitt i natten vaknade jag av att skogen bakom tälten började knaka. Det var nånting där ute, nånting stort. Jag hörde hur våra vakter började samlas för att säkerställa vår säkerhet. Adrenalinet i kroppen flödade, då man inte visste vad som pågick där ute. Allt jag kunde urskilja var vakternas tysta samtal, och det flåsande ljudet av vår oinbjudna gäst. Efter en stund, av vad som kändes som en evighet, så försvann ljuden och allting gick tillbaka till det harmoniska lugn som tidigare maskerat natten.  

Fjärde dagen
Jag vaknade utvilad, trots kvällens skådespel. Våra guider berättade att vi hade fått besök av en flodhäst under natten. Shit, tänkte jag, en flodhäst?! Afrikas farligast djur hade alltså spatserat en armlängd ifrån mitt tält. Känslan av upprymdhet fyllde min kropp, och jag kände mig verkligen levande. Jag lämnade vår campsite med en drivande känsla av att få upptäcka mer av Tanzania. Och ärligt talat, med handen på mitt ändå resvana hjärta, så hade jag fått ut mer av resan på två dagar än vad jag trodde var möjligt att få ut på en månad. Och när jag trodde att jag inte kunde fyllas med mer intryck, så visste jag inte att det bästa av resan fortfarande låg framför mig.

Zanzibar
Fascinerad över hur annorlunda livet i Tanzania var mot det annars så vardagliga livet hemma i Sverige, gjorde att mitt intresse för landet växte. För att få en kontrastrik resa var det nu dags för mig att möta en helt annan miljö. Jag åt frukost och packade ihop mina dammiga kläder för att sedan hoppa in i en av våra bilar. Efter några timmars bilresa var vi framme vid Dar es Salams flygplats. Nästa stopp; Zanzibar. Flygplanet som vi skulle flyga dit med var allt annat än stort. Jag satt precis bakom piloten med full uppsikt över instrumentpanelen och allt därtill. Spänningen var ett faktum. Flygresan blev en upplevelse i sig, då vi flög nära marken och hade full utsikt över staden och alla små människor där nere.

Till slut kunde jag se Zanzibar i fjärran. Ön, som har en grund av korall lyste liksom upp med sina vita stränder i det klarblå vattnet. Vid ankomst möttes vi upp av en buss som skulle föra oss vidare till nästa hotell. Jag hade nu vant mig vid det spartanska livet på andra sidan bukten och gjorde att allt materiellt nu kändes som en lyx. Men som jag sa tidigare, det här var en resa som skulle ge mycket kontrast, och det kan jag lova, det gjorde det.

Framme vid hotellets port möttes vi av ett flertal anställda som stod och väntade på vår ankomst. Hotellet liknade inte någonting jag tidigare hade sett. Med nyputsade golv, höga valv och guldlaminerad interiör, kom allting som en chock. Och om du föreställer dig en bostad för en kung, så var det här snäppet finare. Med stora leenden och öppna armar tog de anställda emot oss. Vi bjöds på nypressad juice och en introduktion av hotellet från hotellägaren. När jag trodde att jag inte kunde bli mer mållös, så klev jag in i hotellrummet..

Känslan av att ena dagen ligga i ett dammigt tält ute i bushen till att kliva in i ett femstjärnigt hotellrum gav ett omåttligt perspektiv på livet. Här skulle jag nu spendera mina tre sista dagar innan hemfärd, och jag kunde inte ha mått bättre. Dagarna for förbi, med sol och bad, snorkling, dykning, bollspel, god mat och iskalla drinkar. Nu sitter jag här i Sverige och ser tillbaka på min resa, en resa som jag tycker varje person borde uppleva någon gång i livet. För med tusen nya intryck har jag förälskat mig i Afrikas charm och fått en inblick i hur livet ska levas till fullo.